Lars Fredrik och Magdalena
(av Ansgar Grundström)
Som det var för sed på den tiden samlades både unga
och gamla åtminstone en gång årligen vid någon kyrkplats. En kyrkhelg
någon gång under 1876 eller 1877 besökte Lars Fredrik Sorsele. Samma
helg var Magdalena från Bockträsk på nämnda plats. Magdalena, som var
i bästa åldern, var en stor och ståtlig kvinna. Detta upptäckte Lars
Fredrik Grundström. Det blev så de "fick ihope" som vi under
senare tid kallade sådana sammanträffanden. Vad en sådan träff
kallades den tiden, är det väl ingen som nu vet. Vi ska ändå betänka
att det är över hundra år sedan denna händelse inträffade.
De beslöt kanske då att de skulle träffas flera
gånger. På den tiden var det inte så lätt för festfolk att träffas
varje vecka. Nu för tiden kan de ju knappast "bärs för
varann" en vecka. Det var 14 mil mellan Bockträsk och Ammarnäs,
ingen landsväg, ingen telefon och ingen postgång. Men vad hjälpte det
om det funnits postgång då inte Magdalena kunde skriva. De fick gott
"bärs" tills de träffades nästa gång. Troligen blev det inte
bara "kallfrining" då de äntligen träffades. Det blev kanske
inte heller så många gånger de träffades förrän de gifte sig i
september 1877.
Många har välundrat varför Lars Fredrik kom att
bosätta sig i Bockträsk och sedan överta hemmanet i Nordsjö, då det
fanns två bröder till Magdalena. Enligt uppgift av pappa Albert så blev
Lars Fredrik mycket omtyckt av sin svärfar Erik Janssa. Därför blev det
så att han fick överta hemmanet. Lars Fredrik var dessutom en man med
goda affärstalanger. Han kunde skriva och prata för sin sak. Nordsjö
var enligt dåtida förhållanden en bra plats för Lars och Magdalena.
Huvudsakligaste inkomstkällan var det som i naturprodukter kom från
jordbruket och ladugården. Fisket i sjön och Malån bidrog nog också i
ganska stor omfattning till försörjningen. På den tiden hade jakten en
stor betydelse.
Lars Fredrik var enligt dåtida förhållanden ganska
välbärgad. Han hade en följd av år en liten affär med de
förnödenheter som var behövliga på den tiden. Han köpte även ett
stort hemman i Malå socken, Lövbränna. Skogen hade ju inte så stort
värde den tiden, så hemmanet gav för den skull inte så stor inkomst.
Vad som då var värdefullt genom sådant hemmansköp var de många
slåtterängar som fanns i Lövbränna.
Han byggde också en ny stuga i början av 1900-talet.
Kanske inte med moderna bekvämligheter men ändå ändamålsenlig. Den
stugan övertogs senare av sonen Alfred. Stugan revs i slutet av 30 -
talet och ersattes med en mer ändamålsenlig byggnad.
Magdalena och Lars äktenskap berikades med sex barn som
levde över barnsjukdomarna.
Som man förstår så blev det inte så många gånger
Magdalena och Lars kunde besöka släktingar i Ammarnäs. Pappa Albert
berättade att han en gång år 1910 skjutsade dem med häst till
Ammarnäs. En sådan resa tog lång tid, kanske 14 dagar. Då
släktingarna varit så länge från varandra, tog det säkert många
dagar innan de hade hälsat färdigt. Lars och Magdalena gjorde också en
resa till kyrkan i Gargnäs när den invigdes någon gång på 1910-talet.
År 1907 överlät Lars Fredrik genom köpebrev sitt
hemman i Nordsjö till sönerna Johan (Janne) och Alfred. Kristina,
äldsta dottern, hade gift sig år 1898 med en Stenmarkare från
Gränsgård. Tredje sonen August gifte sig år 1909 med Sabina Öman och
flyttade till hennes hem.
Lars Fredrik sålde Lövbränna och köpte en
ägostyckning av Sävenäsbolaget ett hemman som låg på norra sidan av
sjön. Anledningen till detta köp var att Lars och Magdalena tycktes vara
för unga att bli fargångsfolk. Lars var ju bara 55 år och Magdalena 54
år. Hemmanet på norra sidan var bebyggt och hade ägts av en som hette
Petter Lundmark. Lars och Magdalena tog med sig de två yngsta barnen
Albert och Alexandra. Denna ägostyckning överlät Lars år 1919 till
Albert och Alexandra. När yngsta dottern Alexandra gifte sig 1919 och
skulle bilda eget hem satte Lars och Magdalena ifrån sig för andra
gången. För att säkerställa sig för en trygg ålderdom upprättades
ett födorådskontrakt som återges i sin helhet längre fram. Då blev
det så att det blev fyra barn som fick bidra med försörjningen av Lars
och Magdalena. Det blev inte så lång tid för Lars, han dog i augusti
1920. Men Magdalena hon fick vara fargånggumma i 22 år. Då gjorde hon
så att hon ett år bodde på norra sidan där hon flyttade mellan Albert
och Alexandra en månad i taget. Vid mikaelitiden flyttade hon till södra
sidan av sjön där hon flyttade mellan Janne och Alfred och bodde en
månad i taget. Många av hennes barnbarn har minnen från
flyttningsresor. Hon dog i april 1942, 89 år gammal.
